Förra hösten drabbades jag av döden i nacken. Det gjorde så ont att jag fick bege mig till akuten och varje andetag kändes som om jag skulle omkomma direkt. Efter det och femhundra akupunkturnålar senare har det blivit mycket bättre. Jag har fått min arbetsgivare att köpa grejer till mig på jobbet så att datorn hamnar i ögonhöjd. Jag har känt, när jag har varit tvungen att sitta på ett dåligt sätt ett tag, att det sätter sig i nacken direkt och håller i sig i ett par dagar.
I förrgår fick jag för mig att damma av mina html- och stylesheetskunskaper. Sånt är farligt. När jag börjar med sånt och grejar med design och sånt blir jag sittandes i all evinnerlighet.
Priset på nacken är nu mycket påtagligt. Att titta åt vänster kan jag glömma, att titta neråt, höger och uppåt minns jag ibland hur man gör, men ofta vill jag glömma det också.
Så jag fick krypa till korset nu på morgonen efter en natt då jag vaknat av nacken och ringa min sjukgymnast Yvonne. Tid på torsdag. Nya nålar.
Måtte det lösa sig.
Tyvärr är det ju datorn hemma som är den stora boven just nu tror jag. Vad ska jag göra åt det? Bygga upp en ergonomisk rigg på soffbordet?
Ogillas.
Din Checklista för Flyttstäd i Linköping
3 månader sedan
Inlägg
2 kommentarer:
Auuuuu! Hata nackont! Har haft en då och då krånglande nacke sedan högstadiet ungefär. En gång kunde jag inte röra mitt huvud en milimeter utan att utstöta vansinnesläten och min styvfar fick tillverka en nackkrage av tidningspapper för att jag så småningom skulle kunna ta mig upp ur sängen. Min första semestervecka kantades ju av EN HEL VECKAS fruktansvärd nackspärr. Kunde knappt prata, än mindre vända mig i sängen, än mindre åka bil över gupp. Ah. Ändå misstänker jag att det är ännu "syndare" om dig så krya nu på dig och låt Yvonnes force be with you.
Kramen
Det är definitivt inte mer synd om mig! Inget tidningspapper needed här, jag bara piper när jag tittar åt vänster. Vem behöver vänster?
Skicka en kommentar