Måndag morgon

Ojijoj folk. Det är idag, imorgon och i övermorgon kvar på dräkten. Jag vet ingenting som har gått så långsamt... möjligen de där 16 veckorna. Det var segt.
Jag vet inte om dräktens avtagande kommer att innebära att jag får sova bättre, men jag hoppas det för inatt har det inte varit festligt. Jag har vaknat lite då och då och frusit och haft mig, det är väl inte så farligt tänker man, men nu när jag sitter här känner jag att jag är tröttare än den tröttaste tröttisen. Mina ögon känns som döden, kroppen som döden, det enda som egentligen håller mig uppe är den här dräkten, och det var väl fint. Eller nåt.

J ska upp nu för att tvätta, så han lär också vara trött. Vi kommer nog att somna som värsta småbarnsföräldrarna i soffan i eftermiddag.

Jag har verkligen ingenting mer vettigt att komma med. Förlåt för det.