Lite om ingenting och en söt Tilde

Igår när vi gick på stan jag och J var jag mycket nära ett sammabrott. För den miljonte gången denna sommar fick jag gå omkring och på vart tredje steg dra upp mina trosor hela tiden. Har ni testat det någon gång? Det är galet irriterande, för att uttrycka sig milt. Nå. Jag gick och drog och strosade och drog och flanerade. Plötsligt inser jag att min kjol är vid knävecken. Jag gick fram tills dess och funderade på att köpa ett nytt par trosor som inte var hala, men det hade varit skitsamma för dräktjäveln är ju hal. Kunde de inte ha slängt på en silikonsträng ungefär där troslinningen brukar vara? Nej. Så smarta ska vi inte vara.
Anyhooo.
Kjolen vid knäna, precis på väg in på Hansa så jag kunde inte nita och stoppa upp hela folkströmmen. Väl inne gick jag till ett litet hörn och drog upp kjolen hyfsat. Sen slog det mig att jag kanske, istället för trosor, skulle införskaffa en kjol vars linning var lite mer än bara en tanke och gick således till Gina Tricot och köpte en trikåkjol (he he). Sen skulle den ju på. Så jag gick på Hansatoan, för andra gången inom loppet av tio minuter. Den här gången var det fullt med folk och en städare så jag blev stående i kön. Bakom mig kommer en kvinna med en bäbis som var så liten att den i princip inte fanns och ville fram till skötbordet. Jag aktade mig lite så inte dörren skulle slå i henne eller bäbisen (kön var så lång att jag stod i kön utanför dörren) och när kvinnan lägger ner den lilla plutten på skötbordet visade det sig vara min gamla kollega H som jag jobbade tillsammans med när jag jobbade på sommarskolan (inte plutten alltså, utan H). Jag visste genom fejjan att hon hade fått en plutt, men jag kunde väl aldrig gissa att den var SÅ liten. Skitgullig. Lilla Tilde.
Men i alla fall. Det här ledde ju till att jag glömde att byta kjol, så när jag återanslöt mig till J som varit inne i en bokhandel under hela denna tid (with the kö and the Tilde) utan att köpa någonting alls, var problemet alltjämt närvarande. Ang. det här med att inte köpa något på en bokhandel: minns ni Plumse? Han kunde se förvånad ut.
Det blir en lång resa det här mot slutpoängen. Det vet man när man flera gånger måste slänga in "men i alla fall".
I alla fall.
Vi bestämde oss för att sätta oss på ett fik för att slå ihjäl lite tid till det att jag skulle få akupunktur. J lät sig väl smaka på en kopp kaffe och jag beslutade mig för att helt enkelt byta min kjol. Så jag gjorde det. Sittandes bakom ett bord på en långsoffa där det inte så långt bort satt en gubbe som verkade ha fått titta-åt-höger-sjukan (vi satt till höger) krånglade jag på mig den nya kjolen och tänkte en tanke om att den gamla skulle av, och då åkte den ju av eftersom den i princip bara varit en hallucination.

Så: jag bytte kjol bland folk igår.
Den ni!