Att legitimera sig

Jag har inte kommit mig ut ännu fast klockan är 11. Det beror på flera saker. De flesta stavas bestyr men några stavas också lathet. Men jag har några saker att göra idag och jag ska ta itu med dem senare. Snart. Så fort jag skrivit klart detta inlägg och sedan sminkat mig.

Det jag ska skriva handlar om lärarlegitimationen som man fr.o.m. idag kan söka. Fint tänkte jag, den ska jag söka. Men jag kan inte än. Min arbetsgivare måste intyga att jag jobbat minst ett år.
Där har vi första galenskapen. För att få denna finfina legitimation som inte alls liknar en annan yrkeslegitimation måste man jobba ett år först. Hur får man jobb? Hur är man konkurrenskraftig? Man har legitimation. Hur löser t.ex. läkare sådant? Jo de placeras ut på tjänstgöring och får därmed den nödvändiga erfarenheten som krävs för att till slut få sin legitimation. Lärare placeras inte ut, men de har praktik. Den här praktiken får man inte räkna in i det där året. Praktiken är inte ens ett år, det borde den vara tycker jag. Den är kanske femton veckor eller något åt det hållet. Jag minns inte riktigt. Jag minns bara att jag fick göra om mina sista fem veckor eftersom min handledare hade ett ordentligt stort jävla hål i hvudet. Hon hette Jessie. Hennes efternamn vore det fult av mig att skriva ut, men jag kan säga så här mycket att en sådan där hård grå sak har gett namn åt första halvan och en sådan där sak som sticker ut från ett träd som börjar på qv och inte qu eller kv har gett namn åt andra halvan. Hon bor i norra Skåne någonstans, och jag skulle gärna vilja byta några ord med den där. Om tillfälle gavs.

Nå, det är en annan historia.

Grejen är detta. Man måste alltså på något sätt se till att få sig ett jobb i ett år innan man kan få sig ett leg. Nyutbildade lärare har idag otroligt låg status och får göra allt skitgöra och jobba ihjäl sig. Kommer detta att hjälpa? Nej.
Nu får nyexade vara glada om de kanske kan få sitta inomhus och eventuellt få stöd från ledningen när de försöker ta vassa föremål från sina elever. Lön och drägliga villkor är bara att glömma. Snacka om att vara lägst i hierarkin, matpyramiden, what have you.

Annan konstig grej: om man tar sin examen den 1 juli i år eller senare måste man betala för att få ut sin legitimation. Eh, what now? Jag vet inte hur läkare gör, eller sjuksköterskor heller för den delen men jag kan förstå om det föreligger en liten handläggningsavgift.
Eller egentligen inte. Ska inte detta ingå i kostnaden för utbildningen?
Skitsamma. Ponera att det föreligger en liten handläggningsavgift på säg 150 kr och att denna måste betalas för att man ska få ut sin legitimation som man har rätt till genom svett, tentapress, pluggande och tårar. Det är ändå bara en mild sommarbris mot var lärarleget ska kosta.
1500 pistoler. I shit you not.
När man under ett år har jobbat för svältlön i en förort med ungar som antagligen placerat en på någon typ av hitlist, då får man den stora ynnesten att söka sig en legitimation för 1500 kr.
Amen så lockande att bli lärare.

Sen, något som var bättre än jag trodde. Det verkar som om min arbetsgivare kan intyga att jag jobbar som lärare på ganska fri hand och att legitimationen kan kompletteras i efterhand (mot en avgift på 750 kr). Jag påbörjar nu en vandring mot att få min legitimation som gymnasielärare i ämnena svenska och historia. Jag har ju varit en sådan lärare sen 2006, men vi får se vad Skolverket säger.
To be continued.

Edit: en fråga som jag undrar över: ponera att man jobbat som obehörig lärare i ett par år, sedan tar sin examen och försöker sig på ett leg. Kommer det att gå då eller gills inte obehöriga lärarår?