torsdag 14 juli 2011

Trosbekännelse

Jag har gått. Jag skulle klippa min lugg hos min frisör, som ligger, i min fart nu, en halvtimmes promenad från hemmet. Sen när det var klart bestämde jag mig för att gå lite mer. Så jag gick lite, och sen lite och sen hade jag gått en liten promenad.
Jag är mycket glad över att detta, det gjorde inte ont heller och jag tror att jag såg ut att gå normalt, även om jag gick på min maximala förmåga, men det fattade inte folk.
En spännande grej som jag märkte nu när jag gick fler än femton steg var att den här dräkten som jag har på mig under alla kläderna, inklusive trosorna, är ganska hal. Jag gick och gick och gick och tyckte att det blev så himla obekvämt att gå. Något stämde inte med kläderna under regnjackan och jag försökte rätta till och dra. Det var svårt eftersom dräkten är så tjock att man inte riktigt känner var man har vilket plagg. Jag anade att trikåkjolen som jag har hade hasat antingen upp eller ner och kanske att linnet åkt upp. Så jag stannar, ställer mig mot en vägg och börjar diskret rätta till saker när jag inser att mina trosor sitter på halva låren och syns mycket tydligt. Kjolen hade mycket riktigt åkt upp, men jag hade trosorna nästan i knävecken och där gick jag och såg ut som om jag ver mer än nådigt nödig.
Jag undrar hur länge jag gått så?

2 kommentarer:

Anonym sa...

Haha! Men hör på detta då: När jag var på möhippa senast berättade en tjej att hon hade varit ute och gått på Strandvägen i Stockholm i bara jeans och tisha. Efter en stund stötte hon på en killkompis som bara tittade med avsky på hennes skrev och då upptäckte hon att hennes vädligt låga jeans och tillika väldigt låga trorsor hade råkat blottlägga en hel del könshår. SKAMMEN!

Alltså: Hellre visa trosan i Malmö än pubeshår i Stockholm, är vad jag alltid sagt.

Tautolog sa...

Haha! Det ska vara lågt som satan för att klara det. Roligt. Fast jag undrar ändå, att visa trosor är väl inte hela världen, om de sitter där de ska. I mitt fall... Not so much 8)