Spännande torsdag

Igår, när jag var ute på stan hann jag inte mer än ner på stan innan det ringde från Apoteket. En nisse hade kommit och ville leverera min "mat" till mig. Glad i hågen beklagade jag att jag inte var hemma, men dessa var beredda att vänta. Först var de inte där förstås, men sen när de kom dit och jag ändå inte var där kunde de vänta. En liten låda fick jag. Tung visserligen, men helvete... de erbjöd sig att bära upp den till lägenheten. Jag sa tack, men nej tack, och bar upp min fina mat.

På vägen hem råkade jag ut för en spännande man. Jag promenixade med min ljudbok i öronen och hörde inte så mycket. En man med parkförvaltningens flakmoppe for förbi, vände sig om och ropade något. Det var jag och tio andra personer precis där, så jag tänkte att han sa något till någon annan. Men han stannade en bit fram och inväntade mig. När jag gick förbi frågade han vad klockan var, jag svarade, men det var inte slut med det.
-Also, I wanted to talk with you.
Sen kom en lång utläggning om hur hans hjärta hade öppnats och hur det hade fastnat på mig och han var så lycklig och han tyckte att man skulle berätta när hjärtat öppnas och när det fastnar på folk. (På engelska).
Jag sa "Awww, that's sweet. Thank you very much!" och sen meddelade han att han skulle skriva om mig ikväll i sin "Butterfly diary". "Ok!" sa jag.
Han frågade vad jag hette och när jag svarade blev han alldeles till sig och utbrast att
-It's complete. The picture. The picture is complete.
Han menade att han hade jobbat på Big Bowl och att han med bestämdhet hade sett mig där. Jag förnekade och sa att jag nog aldrig varit där. Mannen blev förskräckt och erbjöd sig att ta med mig dit.
-No no, it's ok
Han frågade varför, för guds skull, jag inte hade varit där, och jag svarade att det var nog för att jag hade lite för "weak arms".
-Oh no, you are perfect, utbrast han samtidigt som han måttade min kropp i luften.
Jag avbröt det hela och sa att jag hade lite bråttom, mannen såg beklagande ut och frågade om han fick ge mig sitt telefonnummer. Tack, men nej tack, blev det igen och jag skakade hans hand (han klappade min arm) och gick on my way. Ganska snabbt körde han upp bredvid mig och ropade "I'm holding my thumbs, MY THUMBS!".
Och så var han borta.

Nu ska jag städa. Toodeloo.