lördag 9 juli 2011

Fina katten

Selma är så knäpp. Nyss har hon lagt en kvart på att göra slut på en räka som hon fick av J. Hon har en liten mun Selma, så en räka kan bli ett oöverstigligt berg. Hon har aldrig tittat på storasyster när hon äter räka, för Clovis gillar inte räka så mycket som hon gillar växt, så Selma har fått lära sig på egen hand.
Men det var inte det jag skulle berätta om, det var detta.
Rätt ofta när man sitter vid datorn kommer hon tassandes, ställer sig bredvid ens fötter och säger "Meeeow". Hon tycker väl att man sitter och stirrar ut i tomma intet på något konstigt sätt och det är ju bara dumt. Det är ju bättre att stirra på henne då, tycks hon tycka. Så jag säger "Va?" och tittar ner på henne och då står hon alltid så himla gulligt.
Framfötterna ihop men med tårna pekandes utåt. Huvudet uppfordrande riktat mot mig, men lite på sne. Ögonen väldigt stora och hela ansiktsuttrycket säger bara "Du hörde, meeeow, sa jag" på ett mycket trotsigt sätt.
Sitta här och säga "va?", vad är det? Jag hörde ju första gången. Varför sitter jag här och stirrar ut i tomma intet, när jag skulle kunna kolla på henne?
Det är det som är frågan.



Inga kommentarer: