Sånt där på en vardag

Vi tvättar. Vi har ju en tvättmaskin i lägenheten, men den rymmer inte så många saker. När vi stortvättar, som nu, då är det ett projekt som heter duga. Jag är inte så hispig med tvätten. Jag delar upp tvätten i 60-, 40- och 30-högar samt ljust och mörkt av dessa temperaturer och sen är det bra med det. En skvätt tvätt- och en skvätt sköljmedel. Jag har klarat mig fint på det i alla år.

J däremot. Han är hispigare. Han har några strumpor som han vårdar mer ömt än om de vore hans förstfödda. Nu när jag hade stoppat in allting i rätt maskiner gick han igenom högarna som var kvar på golvet (att få igenom att få lägga den smutsiga tvätten på golvet under sorteringen har tagit något år). Där upptäckte han att en av hans kära strumpor var borta. Den måste ha hamnat i den VANLIGA 40-TVÄTTEN. Skräcken i J:s ögon. Han blir helt paralyserad. Han står och tittar och tittar på maskinen och tänker väl så det knakar på vad som kan göras. "Är det för sent att stoppa den?" frågar han med ängslig ton. "Ja, KOM NU" säger jag som är redo att gå upp och lägga mig i soffan igen. I hissen upp erbjuder jag mig att betala hälften av kostnaden för det paret. Jag minns att de var ganska dyra och drar till med att jag ska betala 175 kr för den (enligt honom) förstörda strumpan. Men nej, säger han då, paret kostade inte mer än 200 kr, så det är bara 100 kr det handlar om för mig.

Ok.

Vidare har J köpt en dyr japansk kniv. Vad den kostade kan man ju bara gissa, men jag kan säga så mycket att man skulle nog kunna komma en bra bit närmare Rhodos i sista minuten för knivens värde. Nå. Han har köpt den därför att han ska baka biscotti, och då måste man ha en vass kniv.
Grejen är bara att vi inte ska använda denna kniv. I alla fall inte förrän han har läst på, och risken är väl stor att jag inte får använda den. Alls.
Har jag förresten berättat om hans Houdinijacka som han köpte för att kunna ha i alla väder? Den har han bara när det är strålande sol ute, om det börjar regna tar han av den. Om man kommer åt den blir han upprörd och börja gasta om "helenafärg på jackan".

Han är för söt, den där J.