Mare mare

Allright. För två dagar sedan bestämde jag mig för att jag skiter i det här med svälten. Jag orkar inte. Jag vill inte och jag känner inte att jag har något stöd. Så jag skiter i det. Kanske för alltid? Alla läkare bara tittar på mig som om jag ljuger när jag berättar om hur jag lever och har levt. Jag har ju fortfarande ett giant ass, de kanske tycker att det borde bort innan det börjar bli ohälsosamt.
Men si, det tycker inte jag. Även om det är stort så föredrar jag att leva framför att bekämpa det.
Så jag började äta, hade faktiskt två frossdagar och nu är det söndag. Jag har köpt rostbröd, jag skulle rosta bröd. Jag var tvungen att gå upp för jag har bränt ihjäl mig på axlarna och kunde inte sova. Men vad finner jag? Vi måste vara det enda medelsvenssonhushåll i hela Svea rike som varken har mjölk, smör eller ost i kylskåpet. Däremot har vi massa spännande mojs från olika länder, lite sardiner, oförklarligt många burkar med sylt och en massa lyxost. Allt är J:s såklart.
Inget smör, ingen ost... ingen mjölk att ha i teet. Affärerna häromkring öppnar om en timme och tjugo minuter och där rök min underbara rostbrödsfrukost.

Jaja. Jag har smort mig med solskyddsfaktor 50, klätt på mig med ärmar och grejer och sitter nu och väntar på att J ska vakna så vi kan åka till svärisarna i Klippan. Någon gång snart måste jag plugga sångtexter också. Jag undrar när det ska bli.

God morgon.