Hoppsan, långt

Måndag morgon och visst fan jobbar jag än. Det är den 20e juni och ingen vettig människa jobbar väl då... eller jo. Jag gör det också, även om jag kanske inte är så vettig alla gånger.
Idag kl 12 måste jag ha väldigt bråttom iväg till tåget som ska ta mig till bussen som ska ta mig till promenaden som ska ta mig till stället där jag ska ha min intervju. Jag kommer att komma fram 45 minuter för tidigt upptäckte jag igår. Om jag hade upptäckt det lite tidigare hade jag kanske kunnat maila och be om att få ha intervjun 45 minuter tidigare eller 15 minuter senare än den utsatta tiden. Men nu upptäckte jag det på söndag kväll, och då får det vara så. Jag får väl kolla in Svalövs hela flärd.

Jag undrar jag hur intervjun kommer att bli. Denna gång har jag fått mail där jag har fått veta vilja som kommer att vara med. Inte bara den biträdande rektorn utan även en kursansvarig och en facklig representant. Det bådar ju gott. På den senaste intervjun ursäktade sig rektorn och sa att han inte kunde det jag hade skrivit utantill. Han antog dock en massa grejer. T.ex. att jag hade barn och att han hade varit mammaledig. Jag började undra om han kanske läste fel ansökan, men vissa saker stämde. När det sedan i samtalet kom fram varifrån jag kom och vad jag ägnat mig åt där blev han väldigt förvånad och intresserad... som om han inte alls hade läst min ansökan. Det var lite trist, men på inget sätt ovanligt. I min sk. bransch har arbetsgivaren precis all makt och arbetstagaren absolut ingen som helst makt. Om arbetsgivaren vill intervjua någon behöver inte denna göra så många knop, allra helst ska man ju inte ens ha någon process via Arbetsförmedlingen eller liknande förmedlingar, det bästa vore om man redan hade någon anställd som känner någon som de kan gå i god för. Min chef där jag jobbar nu har alldeles nyligen fått klart för mig var jag bor, att jag inte har några barn och vilka ämneskombinationer jag har. Jag fick ju mitt jobb där därför att min bästa vän M gick i god för mig. Jobbat har jag ju gjort tillsammans med min närmsta chef och bitr. rektorn.

Äh, det är lite gnälligt detta och klavertramp också. Men jag önskar att man kunde göra något åt den här sektorn som är så skev det kan bli. Jag är utbildad i sex år. SEX år, det är lika mycket som en läkare. Snittet i lön för en person som har jobbat så länge som jag har gjort, snart sex år, vet ingen därför att lönetabellerna är baserad på ålder. Skitsamma hur länge man har jobbat, skitsamma om man tog sin examen när man var 45, har man en viss ålder inne ska man ha en viss lön. Jag har för mig att snittet för min ålder, dvs. 29 år är kring 22 000 kr/mån. För en gymnasielärare, som har gått i universitetsutbildning i sex år. Vi är inte många 29-åringar som har jobbat i snart sex år och därför är snittet lägre än den lön jag har, inte mycket, men några hundralappar. När jag så pratar med sådana som kan sådana här saker och säger vad jag tjänar, frågar vad jag ska hävda och undrar hur jag ska resonera får jag veta att jag ju faktisk ligger över snittet för min ålder. Jag skiter i det. Vanligt är att man i min ålder har jobbat något enstaka år. Vanligt är att man är ungefär 35 år eller mer när man har jobbat i sex år och därför borde man kolla på snittet för 35 år eller mer för mig. Det snittet ligger uppe på 26 000 kr/mån. Inte dödsmycket, och absolut inte tillräckligt för någon som har utbildat sig så pass länge som jag har, men i alla fall någonstans i närheten av vad som borde vara normalt.
Så läser jag folk som skriver kommentarer till en artikel på Aftonbladet (eller vad det nu var) som handlar om lärares löner. Någon skriver att det är ju inte så jävla konstigt eftersom lärare har tre gånger så lång semester som alla andra och de har kortare dagar och det är bara ett jävla glidarjobb.
Åh fy fan vad irriterad jag blir. För jag vet att folk tänker så.
"Vad är det att gnälla över att man tjänar 22 000 kr/mån efter sex års universitetsstudier när man nu jobbar så lite?"
Men vi JOBBAR JU FANTAMIG INTE LITE. Vi jobbar 45 timmar i veckan istället för normalt 40, de där fem timmarna som läggs på varje vecka kompenseras mer sommarlov och andra lov (som f.ö. mer och mer kapas, höstlovet till exempel, återstår det två lediga dagar av för lärarna). Vi har fem veckors semester och resten är injobbat. Vi har 35 timmars förtroendetid och tio timmar utöver det. Och tro mig... de där tio timmarna fylls upp med råge. Men folk vet inte detta och de skiter i det också. De skiter i att det är kommunerna som tillsätter lärare på exakt inga kriterier och de skiter i att rektorer har hysteriskt stor makt.
Men det är era ungar som ska ha de här lärarna. Vem tror ni vill bli mattelärare om man tjänar 22 000 kr/mån när man med de kunskaperna skulle kunna bli ingenjör och tjäna 42 000 kr/mån? Vad tror ni ungarna får för mattelärare då? De bästa? De mest engagerade? De kunnigaste?

Fan då. Nu blev det väldigt långt.