Årets kvinna

Idag har jag varit hos dietisten på sjukhuset i Lund. Min läkare var ju lite motvillig att skicka en remiss gällande detta, hon tyckte att jag kunde läsa på själv eller ta kontakt med min vårdcentral. Men sen när det visade sig att det här läkaren inte kunde hjälpa mig (för jag föll utanför hennes ramar, eller nåt) fick hon väl dåligt samvete och skickade iväg en remiss dit och till ett annat ställe. Så plötsligt damp det ner en kallelse från dietisten i brevlådan här hemma, utan att jag ens visste att en remiss verkligen skulle skrivas. Jag bara önskade det.
Men så, så blev det.
Idag var det alltså dags. Jag tog tåget till Lund, promenixade till sjukhuset och letade en stund innan jag hittade ett nedgånget hus på Kioskgatan. På första våningen stod en skylt om att receptionen var på en annan adress på sjukhusområdet, men jag valde att högaktningsfullt skita i det eftersom jag virrat omkring så länge att jag börjat bli åt det senare hållet. Så jag klättrar upp för trapp efter trapp i en trappuppgång som ser ut som om den hör hemma i Minsk eller liknande ort (förlåt fördomsväktare). En massa skyltar om hur man kringgår alla trasiga lysknappar, larmknappar alla felaktiga skyltar, alla avspärrade dörrar och trasiga (!) trappsteg. Väl uppe på vad jag bara kan tolka som fjärde (men skylten sa tredje) våningen står det något om en reception en bit in i korridoren. Ingen är någonstans förutom en städerska som tömmer en grå påse i en papperskorg. Påsen skulle sparas tydligen. Efter ett tag frågar jag en kvinna som går förbi om jag kanske inte ska anmäla mig? Kvinnan visade sig vara min dietist och hon sa att jag kunde vänta lite så kom nog en sköterska, men hade jag frikort var det i och för sig skitsamma. Så jag satt och väntade. In kommer en mamma med en tonårsson och de går rakt in och anmäler sig. Jag inser att sekreteraren eller sköterskan dykt upp ur tomma intet, anmälde mig och satte mig till ro.
Efter en stunds lekande med en tågbana (ni vet en sån med magnetiska vagnar där man inte får vända vagnarna fel för då puttar de istället för att dra) fick jag komma in och sen kom jag inte ut förrän 90 minuter senare. Jag överdriver inte ens. 13.05 fick jag komma in och 14.35 var vi färdiga. Den eminenta, fantastiska dietisten lyssnade på mig, tog ordentlig anamnes, läste remissen för mig, lärde mig en massa, informerade, tog mig på allvar, gav mig massa tips, tricks och funderingar och lyssnade lite mer. Det var väldigt proffsigt samtidigt som det var avslappnat... hon visste vad hon pratade om, hon visste vad jag skulle kunna göra för att underlätta mitt liv och hon tittade på mig när jag pratade och lyssnade på svaren jag gav. Hon tryckte inte ner svaren jag gav i den ram som hon redan bestämt skulle passa, utan hon lyssnade, gav respons och antecknade. Sen sa hon ofantligt många saker. Efter en timme började jag skruva på mig för det kändes som om jag upptog alldeles för mycket av hennes tid. Flera gånger lyfte jag upp väskan i knät och skickade signaler om att jag skulle gå. Men hon var inte färdig. Hon hade mer att fråga om, mer att veta och coolast av allt: jag fick hennes mailadress så jag kunde skriva till henne och ställa frågor och boka tid den vägen. FATTA! Hur många gånger har jag inte önskat att jag hade kunnat skriva ett mail till alla superupptagna läkare med mina små, enkla och snabba frågor? Många.
Fast nu ljög jag. Det coolaste var följande: människan skrev ut näringsdrycker åt mig som är skitbra. Mycket protein, för det får jag inte i mig så bra tydligen. Mjölkbaserat med protein. Hon hade The Mother of All Pärms fylld med olika drycker och jag fick välja fem smaker och olika märken. Jag frågade lite hur de yttrade sig, om man skulle vara beredd på att ha med sig bärhjälp eftersom det var en månads förbrukning jag fick på recept nu (för etthundraförtionio spänn!). Då sa hon att man fick det hemkört. Levererat. Fattar ni? Här har jag beställt mina äckliga drycker för miljoner kronor från dumma affärer på nätet och så har jag kunnat få det HEMKÖRT på recept hela tiden.
I shit you not.
Ingen läkare som har kunnat andats om detta tidigare?
Ingen läkare som tror mig, det är vad jag tror.

Ok. Men nu har jag i alla fall tre fantastiskt fantastiska vårdgivare. Dietist Lena, läkare Eng och läkare Ottenståhl.
Min tandläkare är i och för sig också skitbra, Marianne Törnmarck. Bor ni i Skåne, kör på dessa. De är grymma.
Nu ska jag sova gott och drömma om välling, avocado, släta soppor med ägg och hemlevererade lifesavers.