Och vi avslutar med en sång

Jag kanske skulle ta och ändra den där headern. Det känns ju lite sådär aktuellt med en massa skidåkare såhär på tröskeln till juni. Men jag gillar ju skidåkning och jag gillar ju vinterstudion och det är ju en del av mig. Men det är också en del av mig att ligga på stranden med en Ben&Jerry's och ha de jäkligt långsamt. Kan vara att jag ändrar till det, den 16 juni.

Idag har faktiskt mina elever kommit. En, efter en, efter en. Det är mycket glädjande, för att uttrycka sig milt. Jag har fått undan en massa roligt arbete och känt att jag har gjort någon liten nytta. Men jag har fortfarande hundra dagar kvar till mat och hundra dagar kvar till lov och hundra dagar kvar till helg... detta har i alla fall fått dagen idag att gå lite fortare. Helt klart.

Jag måste komma över en sodastreamer-kolsyrepatron. Någon som har några uppslag? Jag har lärt mig att jag måste ha med mig den gamla, men jag törs inte röra den gamla av rädsla för att den ska explodera eller döda mig så jag omkommer. Jag behöver hjälp och stöd. När man själv är den som ger hjälp och stöd, vart vänder man sig då? Fast jag hjälper i och för sig inte eleverna med att ordna nya kolsyrepatroner. Det hade jag inte dugt till. Dugt? Att duga. Jag har dugit? Dugt? Intressant.

Tänk om det verkligen skulle vara så att jag har något fel på min sköldkörtel och att det ligger till grund för min brist på... livsgeist? Jag borde ju ha livsgeist så det räcker och blir över för jag har absolut ingenting att klaga på. Men så är jag så trött. Av vadå? Att vara vaken och existera? Jaja, det blir väl bättre. Snart ska jag hem till J. Det gör mig glad. J är så bra så bra så bra så bra.
Hejdå.