För ett år sedan

Just nu, för precis ett år sedan, hade jag nog nyss fått lite mer morfin och kanske somnat om. Innan dess hade jag hunnit vakna, känna världens smärta i magen, be att få telefonen och ringa till J, ringt till J, kraxat något om att det var klart och att han kunde komma, fått mer morfin och kanske somnat om. Jag minns inte riktigt, jag minns att jag låg och dåsade och såg klockan då och då. Efter ett tag rullades jag till mitt rum, lades över i den sängen jag sedan skulle ligga i i tjugo timmar eller något sådant. Det jag minns från den sängen var att det var den skönaste sängjäveln jag någonsin har varit med om. Kanske var det morfinet, ketoganet eller sömnen.. jag vet inte. Men jag vet att jag låg på en fläck, rörde mig inte mer än den högra armen och fick ingen känsla för att jag behövde flytta på fötter eller något. Jag har aldrig haft det så bekvämt som då. Det var helt vansinnigt. J kom med Polly till mig och sköterskorna sa "MEN! Du kan väl inte äta Polly" och jag sa "det gör jag inte heller, men jag vill". Den Pollypåsen räckte mig i fem dagar. FEM dagar. Jag försökte äta lite på den när jag kom hem, men det blev en enstaka här, en enstaka där och sedan illamående och sömn. Ganska många gånger mådde jag sjukt illa där i min bekväma säng, men då ringde jag bara på en knapp, sköterskan kom in och såg väl att jag var grön i huvet och gav mig en spruta i benet. Jag tror säkert att jag fick tio sådana sprutor. Jag är en sådan som mår illa och svimmar när det gör ont, det märktes här.
J satt med mig ända till klockan blev sent på kvällen. Stackars älsklingsgrodan. Jag sov ju och var lite vaken om vartannat, han kan inte ha haft så roligt.
Hm.