Brud

Finns det något här i världen som jag ogillar då är det ordet "brudar". Det är så sanslöst töntigt och fult. Jag ska förklara.

Det kan ju användas inom flera användningsområden. Ett är inom bröllopssvängen. Där är det ju självklart helt i sin ordning. När man gifter sig är man en brud, så är det bara, det är ordents riktiga innebörd.

Sen kan det användas av ett gäng killar som tänker på tjejer som de potentiellt kan få ihop det med, snygga tjejer alltid, sådana är också brudar. Helt ok, inte så att jag tycker att det är det vackraste i världen med ett killgäng som sitter och tänker på, och pratar om "brudar" men det är hysteriskt harmlöst och rätt så utdött nu kan jag tänka. Det lever kanske kvar på Undersåkers gästis, men det är väl ungefär allt.

Sen har vi det här allra värsta sättet att använda sig av ordet. När kvinnfolk själv refererar till sina vänner, sitt fotbollslag eller den krets de för tillfället står i (som bara består av kvinnor) som brudar. Det. Är. Så. Jävla. Fult.

"Jag och brudarna". På en bild.
"Kom igen nu brudar!" Kan man ropa på ett fotbollslag.

Ni hör och ser det själva hoppas jag? Vad är meningen? Det är som om kvinnor har tagit ett ord som hormonstinna killar använder i hormonstinna sammanhang och använder det på sig själva. En brud är ingen vanlig tjej med vanliga attribut utan hon är en sådan man kan hångla med och eventuellt göra andra saker med också. En söt tjej är ingen brud, en BRUD är en brud. Att då använda det på sig själv och sitt uppbåd... jag vet inte. Jag vet inte vad jag ska säga.

Men jag avskyr det och jag dömer ut alla som använder ordet lika snabbt som jag dömer ut folk som använder ordet "tänk" istället för "tänkande". Nu ska jag rensa på min facebookvänlista.

Ps. Ja, det var jag som hade skrivit brevet till Magdalena Ribbing som jag länkade till i förra inlägget. Ds.