Partey partey

Jag är en av "de unga". En av dem som ska veta sin plats. Jag ska göra mina hundår. Så är det bestämt.

Idag har jag medarbetarsamtal. J tyckte att det är dåligt att nämna att jag hoppat runt på massa arbetsplatser och att jag någon gång förtjänar att få fast jobb. Jag riskerar att få dussintalet snyfthistorier tillbaka. Inte för att min historia är snyftig i överkant, men det har ju varit en smula störigt att jobba hårt och mycket och sen få en blomma och bye bye.

Men nu är läget spännande här i kommunen. Vi har en övertalighet på vår skola. Ett antal fastanställda lärare är övertaliga och jag som är mycket längre ner i hackordningen sitter nog mycket löst. Tidigare har ju siktet varit inställt på att lasas in den 22 augusti, då det isf skulle ske... men nu verkar det fullkomligt otroligt. SKULLE det ändå bli så ska alla söka om sina jobb snart ändå, eftersom vår skola och två andra ska slås ihop till en enhet.

Allt det här skapar grupperingar och enligt svenskt manér tävlar folk i att vara synd om. Jag hör således till "de unga" och igår fick jag höra att vi orättvist "skulle sparas", med tanke på vilka som fanns på den där listan. Men grejen är den, och det här förstår inte många lärare som är i övre medelåldern och som har haft det mer eller mindre räkmackeaktigt att få sina jobb: ingen av de här unga som det hänvisas till har ens fast jobb, så vi sitter lösare än lösast.

Äh bajs. Jag vill inte ha tramstrams på jobbet, jag vill att det ska vara lugnt. Men det blir det nog inte på länge nu.

Idag ska jag nog lägga lite tid på att söka jobb, alternativt hitta på en egen idé. Tjoho.