Det ska vara rätt

Riksdagen röstade igår för ett fortsatt förbud för inseminering av ensamstående kvinnor, ifall de skulle vilja ha ett barn på egen hand.

Jag väntar fortfarande på motiveringen, eller den nya kartan som visar att vi flyttat ner till ett katolskt land i Sydamerika.

Så. Jävla. Dumt.

Skulle inte dugliga, vettiga ensamstående kvinnor kunna hantera ett barn? Sådana som är utildade och har jobb och som har varit så duktiga under hela sin uppväxt och sitt vuxenliv att de inte blivit klantgravida? Vem som helst kan väl bli klantgravid, och tyvärr är det ju så att vem som helst blir det också. Tyvärr, tyvärr hänger det ihop med vilken samhällsgrupp man tillhör och de här klantgraviditeterna är knappast i det blivande barnets intresse. Att födas in i en familj där mamma inte har gått gymnasiet och pappa är upptagen med att klämma finnar (antingen hudåkomman eller på Kumlaanstalten)... eller något åt det hållet.

Jag märker att jag är mycket fördomsfull, jag fattar. Jag fattar att en "olycka" kan hända alla och alla är inte helt odugliga för det, men jag vill gärna måla upp kontrasterna. Kontrasterna mellan en ensamstående kvinna som granskas uppifrån och ner, inifrån och ut för att få ett barn och en kvinna som ingen granskar men som ändå förtjänar sitt barn, för det har kommit till "på rätt sätt". Det behöver inte ens vara säkert för den här senare kvinnan att det finns en pappa med i bilden, hon har ändå rätt till det barn hon med stor insats lyckats skapa. Till skillnad från den förra, som inte har rätt till någonting alls, eftersom hon är ensamstående.

Gud förbjude, bannlys alla dessa singlar.