Det ringde...

Det roliga:

Idag ringde min läkare från sjukhuset i Lund och det visade sig att hon hade tänkt på mig. Jag blev helt paff, jag vet inte varför jag tror att läkare inte är som vanliga människor som tar med sig jobbet hem (eller jo, jag baserar det på det engagemang jag har mötts av från ganska många av deras sort), men så var det i alla fall.

Hennes nyhet var följande: hon hade varit på en utbildning eller föredrag eller vad det nu var... den som hade pratat var en expert och hon trodde att just den här experten skulle kunna hjälpa mig. Efter några frågor berättade hon att hon redan hade skickat en remiss till denna gastroenterolog.

Väldigt spännande att läkaren hade tänkt på mig utanför kontexten patientbesök och faktiskt gjort sig omaket att fundera lite till, skriva remiss och ringa och förklara och meddela. Har ni hört på maken?

Det roliga är att när jag börjar tänka efter minns jag att dr Eng (min idol bland läkare) nämnde sådana här gastropersoner... men det har inte aktualiserats förrän nu alltså.
De kanske inte kan lösa något, men läkaren i Lund sa i alla fall att de gör ungefär samma undersökningar som kirurgerna har gjort, men "medicinare och kirurger tänker annorlunda - medicinarna ställer frågor".

Käckt. Håll en tumme (eller som skidskytte-Kalle säger: knyt tummarna).