Lite kort om dumhet

För ett tag sedan skrev min bästa vän från grundskolan på Facebook att hon inte hade någonstans att bo. Vi har inte mycket kontakt nu, ingen i princip, förutom någon grej på Facebook då och då, men jag skrev ändå till henne och berättade att min fd sambo, som nu bor i Gbg, ska hyra ut sin lägenhet i andra hand. Var det intressant månne?

Ja. Så jag pratade med N i Gbg och sa snälla saker om min fd klasskamrat. Han sa att det var en möjlighet och bad mig förmedla mailadresser. Sen smsade jag C (klasskamraten) och bad att få ringa - men inget svar. Konstigt. Jag smsade igen och fick bara som svar att jo, det var rätt nummer.

Jaha. Jag skrev ett meddelande på Facebook där jag la ut hela grejen inklusive mailadress och skrev att hon skulle höra av sig om hon var intresserad. Inget. N har ännu inte hört något och jag tror att detta är mer än två veckor sedan nu. Jag tänkte att hon nog inte var intresserad då... men så fick jag ett mail där det stod att en av de stora talangerna C hade var att skjuta upp saker. Från C alltså. Och att bostadssituationen såklart borde ha prioriterats. Kanske kunde vi höras någon dag?

Och.

En kollega från Lomma som är en specialpedagog blev erbjuden jobb på mitt jobb efter att jag hade förmedlat kontakten. I vårt arbetslag behöver vi en specialpedagog som kan hjälpa och stötta personalen. Hon kom på ett möte med vår rektor. Blev erbjuden det hon ville ha i löneväg men inte fast tjänst. Hon meddelade mig att hon inte skulle ta det, jag meddelade rektorn som ringde och övertalade henne. Så hon kom på ett annat möte, den här gången med min arbetslagsledare P och rektorn. Mellan dessa två möten hade jag pratat med henne mycket och under dessa samtal hade hon sagt till mig att hon skulle ta jobbet, och lite senare ATT hon hade sagt upp sig. Plötsligt fick jag ett mail från en f.d. kollega i Lomma där hon skrev "nice try att försöka sno K från oss" varvid jag blev förvånad. För efter det andra mötet då vi också skakade hand med kollegor, visade lokaler, gjorde mikroplaner och så så trodde jag att det var helt klart.

Men så igår, fick jag ett sms där det bara stod "Jag tar inte jobbet p.g.a. familjen".

Hon är 57 år och har två barn som är 28 respektive 21, en man som är företagsledare ute i Europa och ja... orsak ej förstådd av mig.

Så jag har roddat två fina saker och det har bara slutat med att jag själv har fått äta upp det.

Jag ska inte fixa mer, för någon. Dessutom ska jag sluta vara godtrogen. Folk tänker på sig själva i första hand (det är självklart) men även i andra, tredje, fjärde... usw.

Nu tandläkaroperation. Kul.