Dagen M

Allright. Tonight is the night... jag ska äta. Men vad? Jag har ingen aning. Jag vet bara att det måste bli något snällt, någon typ av fisk. Jag gillar ju lax skarpt... gravad kanske? Men potatis är inte lika snällt. Nä, jag vet faktiskt inte. Hur kan det ha blivit så? Jag tror att den springande punkten kommer att vara att jag dricker tre klunkar rödvin och sen skiter jag i allt vad milt heter. Då kommer jag antagligen att spurta över Nobelvägen till Time och köpa bågar och Polly och en chokladkalender för bara ikväll och kanske lite hårdbröd och toppa det med nötcréme.

Men det är lugnt, jag är villig att betala priset. Ta det bara lugnt. Att jag blir mätt känner jag ändå.

Idag ska jag dessutom få en B12-spruta. Det är excellent. Jag räknar med att den kommer att ta bort de sista resterna av de här episoderna. Jag känner dem nämligen fortfarande. Lite lite lite. När jag gjort något ansträngande så känner jag väldigt svagt den där känslan av att tappa orienteringen, den där känslan man har när man vaknar och inte vet om man är i en dröm eller ej... den finns där men den har gått från styrka 1000 till 200. Idag hoppas jag få bort det helt och hållet. Vi får väl förresten se hur det här tjotaheitit på jobbet utvecklar sig... det kan möjligen vara den största prövningen på min förmåga till dags dato, men det ska nog gå bra. Jag har elevernas väl och ve (och kvalitén på deras utbildning) för ögonen. Ingen personlig vendetta eller annat trams.

Håll tummarna idag. Håll tummarna för att dagen kommer att gå väldigt snabbt och håll tummarna för att jag kommer att gå väldigt snabbt för det blir tight till den där sprutan...

Jaja. Svej för nu.