Sur söndag

Gud vilken skithalva på söndagen jag har haft. Det har inte direkt varit något som har hänt... men mitt humör har bara stadigt gått nedåt. J har varit ute och vandrat och sa imorse att han skulle komma hem kring 17. Då tänkte jag att vi kunde kalasa på thaimat eftersom det verkar som om mitt skov har gett med sig lite tack vare medicin. Men klockan blev 18 och ännu inga livstecken. Så jag smsade och fick besked om att han skulle komma hem om en halvtimme. Käckt, planen inte ruinerad ännu. Men så gick klockan, den blev halv, kvart i och sen sju. Då sms:ade jag och frågade om läget. Jag fick inget svar och började få alla möjliga scenarier i huvudet eftersom jag vet att de var ute och åkte med bil i mörkt och kallt Skåne. Efter en kvart ringde jag, fick kontakt och kunde andas ut. DÅ var de en halvtimme från stan. Först då, 75 minuter efter att de trodde att de var en halvtimme från stan. Ok.

Hemkomst istället vid 20-snåret och plan om intet. Också för att J hade sprungit på en kakbuffé där ute i skogen. Spännande grejer man kan hitta i skogen nuförtiden.

Så när plan går om intet och en nervositet för att något har hänt växer lite okontrollerat så blir humöret sånt här. Överreaktion någon?

Dessutom är det Starke man på tv nu, ett program som jag inte uppskattar. Jag förstår inte varför riktigt, det har ju alla förutsättningar att vara roligt men det är inte roligt, bara jobbigt på ett dåligt sätt.

Bajs bajs bajs bajs.