fredag 8 oktober 2010

Rant

Jaha, hej och god morgon.

Jag känner mig som en krossad tomat idag kan jag säga. Bikramyoga var nog ingenting för mig. Värmen var inget problem, övningarna var inga större problem (förutom att jag inte kunde göra dem så bra, men det fattar ju jag också att jag inte kan första gången) men det som var problem var att det var en träningsform helt utan endorfiner och adrenalin. Det enda jag har fått ut av det idag är ont i huvudet, dålig sömn, ont i musklerna och en lätt känsla av illamående.

Jamen man måste ju prova många gånger, säger alla. Ja, men nej, I will not. Jag vill boostas av endorfiner när jag tränar. Jag vill ha musik, jag vill ha fart och fläkt och kanske ett fotbollsmål och lite gräs. Inte ligga på en matta och andas. Säkert blir man sheissestark av det, men jag får nog bli det på annat sätt. Man ska prova allt, nu har jag provat detta.

Jag och J har blivit bjudna på en grand opening på en restaurang här i stan. Mycket fiffigt. Det är min nagelkvinna Sassa som har en restaurang som har väntat och väntat på sprittillstånd och äntligen fått det, och i slutet på denna månad ska de ha en grand opening och jag har fått en fancy rosa inbjudan. Himmel och plättar, det blir nog ett mail till Magdalena Ribbing för att höra vad man har på sig på en MalmöMöllan-Grand-opening.

Jag läste där häromdagen och blev vittne till en väldig debatt där hälften av alla som skrev tyckte att det var omtänksamt och andra hälften att det var onödigt elakt att tala om för någon som är överviktig att denne är överviktig.
Sådan idioti. Det är väl KLART SOM SJÄLVA FAN att det inte är omtänksamt. Visa mig den överviktiga som inte VET OM DET och som inte känner av blickar från folk, som inte märker det när den provar kläder eller tittar på tv/film/figurer i dataspel och inser vad normen är och att denne INTE PASSAR I DEN. Var inte körda i huvudet. Det är klart att överviktiga vet och hanterar det från dag till dag. Man kan ha mer eller mindre problem med detta, men även om man har mindre så behöver man inte informeras av någon jävla do-gooder som tror att den slår ett slag för samhällshälsan.
Tror folk på allvar att om just HON/HAN informerar någon överviktig om att denne är just det så kommer en bantning att påbörjas? Eller ett träningskort att inköpas? Matvanor att ändras? Det kanske redan finns ett träningskort. Det kanske redan finns en bantning. Eller så GÖR det inte det och den överviktiga i fråga är inte där i sitt huvud och vill kanske inte komma dit eller skiter i det. Skit du i det. Det är en större hälsorisk att banta än att ha en måttlig övervikt och har man en rejäl övervikt så är det ändå den egna ensaken. Man kan dra paralleller till sådana som röker, som jag ibland ondgör mig över. Skillnaden där finns, fast den är liten. Skillnaden är att rökare blåser ut saker som luktar ganska illa och som är ganska giftigt på folk som inte bett om det. Överviktiga kör inte ner onyttigheter i halsen på sin bordsgranne.
Och, för ordningen, att vara överviktig är inte samma sak som att trycka kebab, pizza, hamburgare, pannkakor, godis, chips och läst hela tiden, varje dag, mer än andra. Det kan absolut tryckas, men i många fall lika ofta som vissa normalviktiga på vilka det inte sätter sig någonstans.

Det är till stor del arv och gener, förutsättningar och tur. Men vissa folk vet inte, förstår inte, väljer att inte fatta och tar den enkla vägen till alla förklaringar. Det går väl lättare att sova då antar jag.

2 kommentarer:

M sa...

Bra rutet!

Chaldea sa...

Håller med föregående talare!

Go H!