Igår var jag på en föreläsning som var mycket intressant men dåligt arrangerad. Vi skulle vara i toppen på Kronprinsen (igen) och när jag kom dit, kvart i, var det en 1000 kärringar lång kö till den lilla mässingshissen. Efter att ha stått i kö till tio över fick vi åka de två snabba boendehissarna. Så vi kom upp och arrangörer och vi insåg att de hade bokat in för mycket folk i förhållande till lokalen. Läskigt. Vi hamnade längst bak men kunde flytta fram eftersom högröda breda kärringar ilsket slet med sig sina nallepuhförsedda miniryggsäckar och jackor från Ellos och klagande lämnade bygget. Fint för oss som var kvar, för föreläsningen var mycket intressant.
Jag reste mig inte på alla tre timmarna, vilket kändes den sista halvtimmen.
Nu ska jag jobba torsdagsjobb. Quite nice.
En elev har betett sig riktigt illa på skolan och polisen är inkopplad. Det är en av mina skyddslingar, personlig coach kallar mina kollegor mig i förhållande till den här eleven, och ändå känner jag mig inte sviken.
Varför?
Inlägg
1 kommentar:
Du kan inte göra med än ditt bästa. Det största ansvaret ligger på din elev.
Såna tanter är jobbiga.
Skicka en kommentar