För lite mer än ett år sedan var jag med om en maffig grej. Ett år sedan förresten. Kära, kära nån vad jag har varit med om grejer under det här året. Det visste jag inte för ett år sedan att jag skulle sitta här nu och ha diagnos, vara opererad, ha svultit i ett halvår och lite annat grejs. Händelserika 12 månader, det ska gudarna veta.
Nå: det maffiga.
Jag och en kollega, Lars, rev av O Helga Natt när vi körde luciatåg i ljusgården på mitt jobb. Ljusgården är bottenvåningen i ett hus som är åtta våningar högt. I mitten av alla dessa våningar finns det ett stort hål, det är alltså som loftgångar längsmed väggarna och i mitten kan man hänga över "balkongkanten" och titta ner och där se cementgolvet på nedersta våningen, ljusgården.
Där stod vi och sjöng O Helga natt och akustiken var konstigt nog helt fantastisk. Det stod folk på alla våningar, våningarna ovanför oss har vi högskola, företag och lite annat grejs så det är fullt, fullt med folk överallt. När vi hade sjungit färdigt var det knäpptyst i två sekunder och sedan kom det en applådsalva som jag sällan har hört. Ni vet när man är i publiken och det blir sådant jubel och sådana applåder att man får en liten tår i ögat för att allt är så mäktigt. TÄNK ER NU att ni står som MOTTAGARE av allt detta applåderande, stampande, visslande och tjoande (vi har ju ett helt gymnasium som också tittade på). Tänk er känslan! Det var sjukt kan jag meddela, en av de häftigaste upplevelserna till dags dato.
Nu har vi börjat planeringen av årets upplaga. I somras när jag fick veta att jag skulle få jobba ett år till var det första flera sa "åh, vad bra, då ser jag fram emot lucia". Hehe.. mitt värde är stort 8)
Nej, men det talas om att vi ska göra en dubbel. Inte bara O Helga Natt utan även Gläns Över Sjö och Strand tvåstämmigt och sedan på avslutningen, Hallelujah. Det är vad vi pratar om, men vi får se om det blir verklighet. Coolt vore det. Jag går och nynnar på Hallelujah nu titt som tätt. Jag får skaffa mig en raspig röst först, någonstans mellan lucia och julavslutningen 8)
Idag är inte sista fredagen innan lovet utan på måndag ska vi också jobba. Det är så dumt. Jag förstår att man måste ha in studiedagar, men släng in dem när fasiken som helst, inte på novemberlovet. Man är alltid helt knäckt nu i v. 43 och man ORKAR INTE något extra alls. Släng in dagar under påsklovet eller en helg eller nåt, jag bryr mig inte, men rör inte min v. 44 för bövelen. Så kan jag säga till jag blir blå, men det förändrar ingenting - jobba på måndag ska jag göra i vilket jäkla fall som helst.
Men nu: fredag.
1 kommentar:
Tur att jag inte är där och lyssnar för då gråter jag.
Skicka en kommentar