Att inse

Igår var jag och J och tittade på en lägenhet. Då insåg jag några saker. Dels insåg jag att 2,5:or inte är aktuella trots allt. Bara om halvan är ett rum som är för litet för att få kallas ett rum, alternativt har snetak så det inte får kallas för ett rum. Den lägenhet som vi var och tittade på igår var 83 kvm stor och hade placerat dessa kvadratmeter... i hallen. Eller först var det en korridor till en stor fyrkant från vilken det gick in en dörr till sovrummet och en stor öppning till ett jättestort vardagsrum. Lägenheten var på hörnan så det var fönster åt tre håll men det saknades ett rum. Halvan var i det här fallet helt värdelös.

Sen var det fin interiör tyckte jag. Golvet var gammalt, taket var högt och hade stuckatur och alla dörrarna var gamla. Det var dessutom lite 30-talstapet i original som tittade fram i sovrummet. Rätt så ballt må jag säga. Men jag kommer nu till den andra saken som jag insåg: jag tycker att det är coolt och ballt och mysigt med den där gamla stilen, men jag tycker också att det är viktigt att ha hyfsat hög standard (som jag har i den här lägenheten). Här ser saker och ting gamla ut men de är nog nya, eller åtminstone piffade. Man får inte stickor i fötterna av golvet och köksskåpen är inte sneda, vinda och konstiga. Allt är fint och fancy. Det är viktigare har jag insett. Fatta det... det öppnar för lägenheten som vi ska kolla på i eftermiddag som ju är renoverad år 1988 och som behöver lite piffning nu också. Vi vill ju såklart ha piffning...

Äh, vi får se. Jag återkommer med rapport om visningen från idag.

Toodeloo.