Störiga episoder

Alltså de här episoderna som jag har. Jag gillar dem inte. Jag borde nog ta kontakt med någon läkare och göra ett ekg eller eeg eller eft eller vad man nu gör. Midi Maxi och Efti. Minns ni dem? Efti pratade man inte mycket om.

Men i alla fall. Episoderna. De är äckliga och jag får dem mer ofta nuförtiden.

Det börjar med att jag väldigt tydligt känner att "här har jag varit förut", sen tas känslan över av den där obehagliga känslan man har när man precis vaknar ur en mardröm... då man inte riktigt vet var man är, i vilken verklighen man är och när man är. Den känslan kommer sen och efter det domnar både armar och ben och det börjar susa i öronen. Om jag är ute och går eller cyklar när det händer brukar jag bara låta benen fortsätta, men häromdagen blev jag så vinglig på cykeln att jag fick snubbla av och sätta mig på rumpan. När den här sus-delen råder tappar jag orienteringen. Allt jag ser känns helt nytt och jag kan överhuvudtaget inte tänka någonting, mer än "nu är det episod". Jag skulle aldrig kunna lösa ett problem eller fatta beslut av något slag. Därför ska jag kanske inte cykla...
Det här håller i sig i kanske 1-2 minuter och när det är avklarat så spänner hjärnan i huvudet på mig så att jag håller på att krevera. Det gör inte så onödigt ont, men det spänner, inifrån och ut.
Det håller i sig och domnaden släpper och sen är det lugnt igen.

Men jag vill inte greja med det här. Har inte jag besvärat sjukvården nog? Har det inte bara med blodsockret att göra? Jag får det ju alltid när kroppen är i rörelse, om än ack så lite.

Vill inte, vill inte, vill inte... jag var ju nyss hos läkaren. Jag är ett enda stort besvär.

Men det är störigt.