Prej

Med risk för liv och lem cyklade jag till jobbet imorse. Det är klart att det var risk, det är det alltid, men inte värre än annars... trodde jag. Jag cyklade längs med cykelbanan genom Slottsparken och allt var frid och fröjd. Plötsligt kommer det ut en man ur skogen och kör rakt ut i cykelbanan. Inte så att han svängde längsmed den utan han ville korsa den. Han kom farandes som ett jehu från en liten stig inne i skogen och detta ledde till att jag fick svänga av cykelbanan och ut på vägen jävligt snabbt. Han insåg vad han hade gjort och ställde sig på bromsen, men då stod han redan tvärs över cykelbanan och jag hade redan ramlat ner från kanten ut i vägen.

Jävligt festligt gubbjävel. Tänker du dig att det existerar någon annan här i världen eller är det kanske bara du? Turligt nog var det ingen bil där just då så jag kunde cykla över till andra sidan vägen (eftersom jag nu befann mig på vägen ville jag cykla på höger sida) och fortsätta min väg. Lite riskabelt är det ju dock för om man som cyklist cyklar på vägen och blir påkörd (där det finns en cykelbana) får man själv böta. Men vad skulle jag ha gjort? Kört rakt in i gubben? Lagt mig på asfalten? Det var nämligen de alternativ jag hade.

Idag är det faktiskt fint väder, men jäkligt kallt för att vara här. Jag måste rota upp mina handskar. Risken är att de är i J:s förråd och då blir jag ledsen. Jag klarar mig väl en dag och sen kan vi leta i helgen.