Läppen

Väri najs.
Min nivå av begeistring sjunker för varje lägenhet jag ser... jag blir luttrad och cynisk. Det är vad jag blir.
Idag skulle ju en tjej vid namn Pernilla komma hit och kolla på lägenheten. Eftersom jag och J bestämt oss för att inte gå vidare med den lägenheten som luktade mögel försökte jag få tag på henne idag. Hon har konsekvent vägrat att lämna sitt nummer så jag hade hennes mail, och jag visste var hon bodde för ägarinnan till mögellägenheten sa att hon bodde i samma område. Så jag sökte på namnet och hittade den som helt säkert var hon. Jag ringde, men fick inget svar. Jag talade in på telefonsvararen att vi bestämt oss för att inte gå vidare och bad att hon skulle bekräfta, antingen via mail, sms eller telefon, att hon hade fått beskedet. Jag hör inget. Jag mailar och skriver samma meddelande och ber att hon ska bekräfta. Ingenting. Så klockan fem ringer jag igen och talar in på hennes telefonsvarare igen, samma meddelande och ber att hon snälla ska bekräfta att hon har hört. Jag säger också att jag inte tänker ringa eller maila mer nu.
Jag hör inget. Så efter mitt sena möte idag skyndar jag mig hem för att möta henne. Jag fick sms från H om bowling, som jag fick tacka nej till. Med andan i halsen är jag framme här vid porten kl 19.00, mötestiden, men där är ingen Pernilla. Jag stannar ute på innergården några minuter, ingen Pernilla.
Till slut går jag in och tänker att hon ringer väl, jag har ju lämnat mitt nummer ganska många gånger. Hon ringer inte. För hon kom inte. Hon hade nog fått meddelandet. Hon kanske tänkte att hon hade ju fått meddelandet nu, varför skulle jag absolut veta att hon hade fått det? Det viktiga var ju att HON hade hört det, det var ju henne meddelandet gällde.

Ja.
Magdalena Ribbing skulle nog ha ett och annat att säga om denna sak.


På en helt annan note: idag har jag ägnat jävligt dyrbar och bra tid åt att katalogisera mail och dokumentera kommunikation. Eftersom en av de saker som jag är beskylld för är att inte HA NÅGON DIALOG MED HEMMET blev jag ju tvungen att förbereda granskarnas arbete. Jag hade kunnat hjälpa ganska många elever på de fyra timmar jag la på det sammanlagt. Men det är tydligen inte viktigt.
(Jag hade t.ex. hunnit gå in till den aktuella eleven och hjälpt honom)
Jag fick räkna antalet mail, fördelat på antalet dagar.
248 mail på 182 dagar har gått mellan mig och det där hemmet. Ganska många (nästan alla) har handlat om det som de efterfrågar: nämligen hjälp med planering. Några handlar om de där breven som de säger att de aldrig har fått och andra är bara tidsödande extraarbete från min sida.
248 mail. 182 dagar. Do the math.
Samlat i två pärmar: Del 1 och Del 2. Skolinspektionen lär garva läppen av sig.