Gröngräs

J gjorde en sallad igår och hade också köpt en grillad kyckling. Det blev rester kvar och dessa kommer jag att ha med mig till jobbet idag som lunch. Plötsligt drabbas jag av en ganska speciell åkomma - jag kan se in i framtiden. 

Jag ser hur jag sitter vid ett av de runda borden i lärarrummet och hur flertalet av mina kollegor synar min mat och frågar "bantar du?" eller "är det där bantarmat?" eller favoriten "hur mycket har du gått ner nu?".

Det är så fasligt intressant allt det här för alla andra att det är som att hålla fram ett rött skynke för alla busybodies på jobbet när jag har med mig salladsmat med kyckling. Man kan se det som om det är ju smickrande att folk bryr sig om mig och visar ett intresse för min person. Jag ser det dock inte så. Jag ser det som om det vore ohövligt snokande och ständiga antydningar om att jag är tjock.

Men jag ska inte ta åt mig allting här, utan det är faktiskt så att det finns andra också som får en del av kakan. Min närmaste vän och kollega M är väldigt smal. Hon är en sådan där person som kan äta precis vafan som helst och ändå inte ha mer än 0,02ppm fett på kroppen. Ibland har hon också sallad med sig, eller kanske rotfrukter eller linsgryta eller whatever. Hon är vegetarian och gillar sån mat, inget konstigt med det. Men oj oj oj, då dyker så otroligt många av dessa personer (som i 10 fall av 10 är kärringar) med sådan emfas att hon praktiskt taget omkommer. Sen kommer det: "du bantar väl inte?! Lilla flicka, du är ju så smal! Du får INTE banta. Herregud, jag trodde att du bantade!"

Stilla er för i helvete.

Jag har blivit aggro sen där där jävla kärringen gav sig på mig i början på veckan. Inte så att det stör mig så mycket längre, bara lite, men jag är ur balans för jag vill ha RÄTTVISA för bövelen. Står dock inte till buds för mig.

I andra hand vill jag ha en lägenhet.
Verkar trögt det också.

Imorgon ska jag gå på trav. Kan ni fatta? Jag, som hatar allt vad trav och hästar heter, ska gå på trav. V75 till och med. Jag trodde allt trav var V75, men det är det tydligen inte. Det är tydligen något extra, lite fancy. Vem vet, jag kanske blir biten... av en hästjävel.