Fejen

Då och då hittar folk till en gammal inspelning jag har gjort som nu cirkulerar på nätet. Det är jag som sjunger Jämtlandssången på jamska och hur de hittar den eller hur de kan spåra den tillbaka till mig vet jag inte riktigt. Men ett faktum är att det händer. Det som folk skriver till mig är så snälla saker att jag håller på att trilla av pinn varje gång. Nu idag hade jag fått ett inlägg från en Nils-Olov Nilsson som var så snällt så snällt.

Han tyckte att jag skulle lägga ut en version där fioler förekom och där jag tog i (den versionen som finns är lite tillbakahållen av tidsmässiga (klockan var tre på natten) skäl). Jag tror väl aldrig att det kommer att ske, men det är rart som bara den att folk är snälla med mig.

Det snackas en del om näthat men är det något som verkligen biter så är det nät-snällheten. För det finns faktiskt en hel hel del människor som bara skriver snälla saker på nätet. Sådana som peppar cancersjuka bloggare eller folk som förlorat barn eller andra nära anhöriga. Den kraften är ganska stor och bör faktiskt uppmärksammas.

Om inte internet och bloggar hade funnits hade jag aldrig på en söndagkväll i september kunnat få snälla ord i min mailbox från en okänd Nils-Olov. Jag har också en vän på Facebook som är min vän där för att hon gillat mitt sjungande i den där inspelningen. Det är lustigt men sant.