söndag 12 september 2010

Faksimil

Nu har jag en undran till er som läser, jag vill gärna höra er åsikt om den här situationen och vad ni hade gjort:

Jag gjorde misstaget att i förbifarten berätta på jobbet att jag alldeles nyligen lärt mig betydelsen av ett visst ord. Mina kollegor som var närvarande sa alla att detta ord hade de alltid kunnat och använde det ofta, men ursäktade det hela med att de var ju alla äldre än mig. Senare satt jag ner med några vänner och även en kollega från det tidigare sällskapet och då användes ordet. Min kollega avbröt resonemanget, vände sig till mig, la handen på min axel och sa "men det vet ju inte du vad det är". Alla stannade upp och tittade undrande på oss, varvid jag (med en ganska vass blick) sa "jo, jag sa ju tidigare att jag hade lärt mig det ordet" en smula irriterat.

"Jaha, jag försökte bara förtydliga för de andra..." fortsatte min kollega, glad i hågen. "Det behövs inte" sa jag och la handen demonstrativt på hennes axel, på samma sätt som hon hade gjort på min.
Efteråt tog min kollega mig åt sidan och sa att hon tyckte att jag hade en riktigt tråkig attityd och att "ibland måste man faktiskt tåla skämt".
Nu vet inte jag vad av detta som är ok. Var jag snäsig i onödan? Var min kollega larvig? Kanske färgas min upplevelse av att jag faktiskt är bland de yngsta på min arbetsplats?

En sak är säker: jag kommer inte igen att berätta om något som jag "lärt mig".

1 kommentar:

M sa...

Det var alldeles säkert sagt som ett skämt - med undertonen att ni två hade en gemensam "grej". Alltså ett försök att skapa samhörighet.