Du och jag

Du får ett brev hem. Ett brev som du har bett om, ett brev som du heeemskt gärna vill ha. Det är att vara formell i överkant att skapa ett sådant brev, men det spelar ingen roll. Du vill ha brevet och du ska ha det. Du får det. Du är inte nöjd. På brevet står att du ska kontakta mig vid frågor. Det finns telefonnummer och e-mailadress till mig. Det är inga problem, jag är alltid nåbar på arbetstid.
Du har frågor. Du har många frågor. Du är inte alls nöjd med den här formuleringen, dessutom är datumet felaktigt. Vad gör du? Kontaktar du mig och frågar?
Nej.
Du kontaktar istället min högsta chef och berättar om inkompetensen som närs i denna boning, framför allt i mitt arbetsrum. Det är katastrof säger du. Skrämmande är ett ord som inte allt för sällan används. Hur kunde brevet vara adresserat till eleven och inte till dig? För att eleven är 17 år och går på gymnasiet.
Hur kunde datumet vara fel? För att jag är mänsklig och felande.
Hur kan ni vänta er att någon annan än NI ska ta ansvar och ordna detta?
För att det inte är vi som blivit underkända.
Hur kan en elev som har stöd och hjälp ändå få IG?
Det är enkelt. Det sker.