Att döda tiden

Nämen alltså. Det här är möjligen den långsammaste dagjävulen som någon någonsin har slängt min väg. Vid kvart i elva började jag snegla på klockan och räkna ner hur lång tid det var kvar här på bygget. 10.45 alltså. Fattar ni? Ingen människa blir glad av det. Så jag sket i klockan och gjorde lite nytta istället. Gick på något möte, skrev något åtgärdsprogram, sökte in till lite utbildningar, pratade med lite elever, delade ut lite medicin, pratade mer med elever, hämtade tejp, tipex och häftklamrar från förrådet... sånt ni vet. Sen lämpade jag över en massa saker på rektorn, skickade ett par hundra mail, ordnade med papper i pärmar, lämnade pärmarna till rektorn... usw usw.

Tråkigt har det varit.

Så hade jag en elev för ett tag sedan. Han skrev färdigt ett arbete och allt var frid och fröjd. Jag var glad när han gick hem, han var glad när han gick hem, alla var glada. Inte för att han gick hem, utan för att det var tid att gå hem - trodde jag. Sen tittade jag på klockan så nära att jag höll på att få en uttänjd pupill och insåg till slut att klockfan bara var två. TVÅ! 14.00. Det är ju ingen tid att gå hem. I bästa fall måste jag vänta en och en halv timme till, i värsta fall två och en halv timme. Jag håller mig till bästa fall såklart... men ändå. Mina kollegor droppar av till höger och vänster för de har barn och dagis och advokater och inlagd sill och potatisland och tandläkare och fotvård och manikyr och träning och kanske några prov att rätta. Jag har inget sånt. Inte ens en lägenhetsvisning eller en date med ett löpband. Nathing! Så här sitter jag nu, försöker slå ihjäl tiden så att jag kan gå hem om 25 minuter. Jag har lyckats slå ihjäl tio nu. De ligger här, döda och lemlästade. Döden har drabbat dem. Våldet. Jag. Jag har slagit ihjäl dem. Inte är jag ledsen heller. Nej, jag är skitglad. Ge mig några fler så ska jag dänga dem också. Fast inte in i nästa vecka, för det är inte som om jag vill ha några extra minuter nästa tisdag bara för att den här är seg. Eller det kanske jag vill?

Gudars skymning. Vem vet vad som händer i v. 39? Det är ju så långt fram att ingen vet.
V 44 vet jag vad som händer, då är det lov. Förr var det lov från fredag v. 43 till måndag morgon v. 45 och det är ju flipping excellent. Men nu har något smartass kommit på att vi ska ha en sån där fantastisk gemensam studiedaaag på måndag så jag kan glömma en lång ledighet. Lördag söndag, jobb, tisdag-söndag. Hur fan har de tänkt? Hellre då att jobba på lördag. Bövelen!