Måndag morgon

Igår hade jag en smärre seger. Jag klarade av att ge mig ut och springa. Själva ge-sig-ut:andet var kanske inte så svårt, men springandet var jag nervös för. J följde med. Jag sprang så långsamt att han kunde gå bredvid. Visserligen något raskt, men det var ändå ganska ok tycker jag. I 26 minuter kunde jag hålla på. Jag hade nog kunnat längre, men jag valde att testa att springa riktigt snabbt (haha, nåja) på slutet och då blev det slut.

Alltså: tre månader efter the mother of all operationer kunde jag ut och kut. Det var roligt. Jag ska göra det mer.

Jag vill inte jobba idag... jag vet inte riktigt varför egentligen för mitt jobb är väldigt smärtfritt. Jag kan inte säga att det är roligt, men det är smärtfritt. Men nej, jag vill inte jobba. Jag vill vara hemma och kolla på sjukhusprogram och leta lägenhet. Jag har börjat ana vad problemet är med min lägenhet. De som jag fått svar ifrån som faktiskt angivit orsak till varför de inte vill ha min lägenhet är eniga om orsaken: den är för dyr. Tydligen: om man ska bo själv så är min lägenhet för dyr. Den är ju perfekt för en ensam person. Lagom stor, perfekt läge och i fint skick. Men tydligen för dyr. Vad är det med folk? Yrkesarbetar de inte? Jag jobbar som lärare och tjänar _dåligt_. Jag kan uppbära min hyra utan större problem. Man ska ha ett jävla skitjobb om man inte kan betala 5000 kr i månaden i hyra.

Trodde jag. Jaja... vi får väl se vad som händer. För den som vill spana på min annons på Blocket kan man göra det.

Ps. vem är den där Heidi Monntag? Hon är i tidningarna då och då, men vad har hon gjort? Ds.