Dagen har kommit

Kolla här. 

Om ni brukar läsa, men aldrig kommenterar så är det fint. Även då jag blir väldigt glad varje gång jag upptäcker en kommentar så är det ok om ni vill läsa men inte kommentera.

Men OM ni ska kommentera NÅGON gång så är detta inlägget då ni ska kommentera. Varför? Jo.

Imorgon, onsdag den 11 augusti, har det gått tio veckor och två dagar sen operationen. Eller, sex veckor sen den andra operationen. DET var gränsen för alla mina restriktioner. Från och med imorgon får jag vara utan gördel (ärrtejp ska jag ha till december... men det stör inte). Att vara utan gördel kommer att göra att jag verkligen känner mig hyfsat normal igen. Plötsligt kommer jag att ha trosor igen. Jag kommer inte att ha en dragkedja mitt på magen under tröjan/linnet/klänningen... jag kommer inte att svettas till döds. Jag kommer att vara hyfsat normal igen för första gången sen den 31 maj.

Ikväll har jag tvättid. Jag ska tvätta gördeln. När jag tog av den ikväll insåg jag att detta kan faktiskt vara it. Sen några nätter tillbaka sover jag inte med gördeln längre utan bara med trosor. Så jag tjuvstartar med fem timmar och det ger jag mig själv tillåtelse till. 

Därför ska man kommentera, för detta är något värt att gratta. Det är större än andra saker man skulle kunna gratta. Det här är stort. Jag är utan gördel, bandage, plåster, förband, kompresser, stygn... it is all good nu!

Grattis till mig, för bövelen!