Äventyr

Konstiga saker hände inatt. Jag vaknade framåt tolv-snåret (ja, jag lägger mig flera timmar före tolv-snåret) och frös som en get. Fönstret var öppet och om det inte skulle vara öppet skulle det vara så varmt att man svettades som en gris. Rena rama bondgården alltså, oavsett vad man gör. Vi har ett täcke, J och jag, som är stort. Det är 210 cm brett och 210 cm långt. Typ. Stort är det i alla fall och det har inte använts. Vi har bara haft påslakanet. Eftersom täcket är så stort och eftersom jag är rätt så orörlig (speciellt på natten då jag är utan gördeln sen tre dagar tillbaka) så bad jag J att ta fram täcket eftersom jag frös.

Han gick upp, var borta ett tag och kom sedan tillbaka.

-Vad har du gjort? frågade jag.
-Jag vet inte, svarade J.

Jag frågade igen om han kunde ta ut täcket, med orden "kan vi ha täcke, kan du ta fram det?" varvid han gick upp och ställde sig mitt på golvet. 

-Jag vet inte var det är, sa han litet.

Jag förklarade för honom att det är där han själv lagt det inte mer än 48 timmar tidigare. Ett ljus gick upp för J och han tog ut det från garderoben och la det i en hög ovanpå mig. Sen la han sig igen.
Jag låg där och tittade fram under täck-berget ett tag och konstaterade sen att det inte skulle hamna i påslakanet av sig själv.

-Snutti, kan vi använda det också? frågade jag mjukt och J satte sig upp.
-Vadå? Vad menar du? mumlade han och jag svarade att vi kanske skulle ha det i påslakanet.

Då satte han sig på kanten på sängen och började pilla med hörnet av påslakanet i fem minuter, sen la han sig igen.

-Jag hittade inte öppningen, sa han beklagande.

Därmed var det kokta fläsket stekt. Jag gjorde något genialiskt. Jag tände lampan. Sen gick det lätt att ordna, jag gjorde det själv efter bästa förmåga medan J satt och stirrade tomt ut i luften. Sen har vi sovit ljuvt och fint. Möjligen gjorde J det hela tiden. Kan nog ha varit så.