Att finnas där

Förlåt karma-utställare, men jag är fascinerad av att den här mannen verkar trappa upp sitt arbete varje gång det närmar sig nedkomst. Han var precis överallt när hans sambo var höggravid med deras första barn, Milo, och även sedan när Milo var född och mycket liten. Nu nalkas en ny liten, den 10 augusti är planerat snitt. Då trappar han upp återigen. Lite till. Vad lämpligt.

Jag hade blivit galen om jag var den som blev tvungen att ta hand om barnen mest. Jag inbillar mig det i alla fall, men vad vet jag? Jag har inte varit i den situationen.

För ett tag sedan läste jag ofta en blogg där författarinnan var gravid. Under hela graviditeten jobbade hennes man utomlands. Hon hade ett nummer så han kunde påbörja sin resa hem när det började bli vattenavgång och grejer. Troligen skulle han dock inte hinna fram.

Där hade jag också blivit galen. Inte accepterat.
Kan jag säga nu, eftersom det inte är skarpt läge för mig...

Men jag trodde inte att sånt här förekom 2010 i Sverige. Men återigen: vafan vet jag?