Arbeit macht kein.

Imorgon börjar jag mitt arbete återigen. Det känns ingenting. Varför uppskattar jag inte ledigheten? Varför uppskattar jag inte att få jobba? Jag uppskattar eller störs inte av någonting. Dagarna bara går och jag bara längtar till framtiden hela tiden. Närmsta sak som jag längtar till är tiden hos sjukgymnasten, nästa grej är besked (positivt) på lägenheten, nästa grej är eventuell flytt med tillhörande bobyggande, fast innan det är det att flyga ballong...

Det finns många saker.

Men imorgon: jobb.