Provvakt

Jag vaktar prov nu igen. Det är ju nationella så det sprutar ur alla skolors dörrar och fönster. Det är smådrygt att vakta, men det är ingenting emot vad det kommer att vara att rätta dem. Något som jag lyckligt nog inte kommer att ägna mig åt.

Men jag är glad idag. Jag är glad för att idag är sista dagen och jag hoppas att alla ni andra också är glada för min skull. Den här tiden har varit klart jobbig, deppig, svår, tung, snurrig men också värd all möda jag har lagt ner. Jag har vänt på min hälsa och fått bra värden i kroppen igen. Min såndäringa sjukdom är ju här för att stanna och än har jag inte märkt någon förbättring av behandlingen. Det kommer att bli spännande nu när magen kommer igång. Får jag ont som sejtan igen? Jag hoppas inte. Jag hoppas, hoppas inte.

Trots att det finns vissa orosmoment här så är jag glad. Jag är glad för att jag kommer att ha mycket mer ork. Jag är glad för att jag inte är så strikt hållen längre. Jag är glad för att jag kommer att kunna delta i sociala sammanhang på ett annat sätt och jag är glad för att jag har lärt mig en massa.
Glad.