Inte ändå...

Jag har ändrat nu så det inte är default-fett.
Jag blev så irriterad.

En lustig sak på jobbet idag. Eller inte lustig, men sjuk, och jag fattar inte varför jag bryr mig så lite.
Det löfte jag och min kollega M fick igår kan komma att tas tillbaka. Det visade sig att M har fått löfte om att bli inlasad och det kan hon inte bli om hon inte tar över mitt vikariat. Alltså är jag på fallrepet...
Hon var jätteledsen, grät och hade sig och ville absolut inte konkurrera med mig. Jag är och var kolugn. Jag sa att det absolut inte är någon fara, att hon får kräva vilken tjänst hon vill och att jag alltid sagt att skulle vi stå emot varandra så kliver jag åt sidan. Inget snack.
Jag har sagt detta till chäfen också, så det är inget konstigt.
Så nu är osäkerheten här igen... men vet ni vad hela min uppenbarelse (av någon anledning) säger?
Det ordnar sig.
Det är lugnt. Det är ödet. Whatever.
I Sverige kan man inte påverka genom sin insats huruvida man får fortsätta att jobba på en skola eller ej, det är bara så. Ingenting har med mig och mina prestationer att göra. Jag lärde mig det förra året.
Det är turordning och regler och lagar och fackligt och pensionsåldrar och las-regler och allt annat. Kompetens är inte med i ekvationen.
Så jag är lugn. Det löser sig.
Men oj vad man kan vara klantig...