Det är lite lustigt på ett sätt hur snabbt man kommer in i normaliteten av det hela. Frukost, lunch, middag, frukost, lunch, middag... det räckte med två dagar och sen hade jag nästan glömt mina restriktioner. Men jag får många frågor. Många frågor var det redan före detta men nu börjar det bli lite tråkigt rent av. "Vad har du ätit i helgen?" "Vad har du ätit till frukost?" "Vad ska du äta ikväll?". Hm. Det är väl för att jag har visat ett väldigt stort intresse för mat under de här veckorna som det blir så. Nu måste jag leverera fantasieggande mål varje gång jag äter. Det vore ju en skymf mot de här femton veckorna ifall jag sätter mig och äter korv med mos, så det får ju aldrig ske.
Men bövelen vad det är mycket disk hemma nu. Tidigare så har det ju bara varit J som ätit och han diskar sitt direkt. Nu när jag lagade mat och vi åt tillsammans så har inget blivit diskat. Jag har inte gjort det och han har inte gjort det. Berg blev det på en sekund och det var tråkigt för om det inte hade varit det hade jag kunnat laga gröt imorse. Men som det ser ut nu är man inte så speciellt inspirerad att laga någonting i det där köket.
Nåja, jag får ta itu med det när jag kommer hem.
Om en kvart ska jag ha en stödtid med en elev som de senaste tre gångerna inte har kommit. Varje gång får jag besked om varför, men det ändrar inte faktum - stödtiden uteblir. Det är dock inte mycket jag kan göra åt det.
Det som tidigare gjorde att jag fick så sagolikt ont när jag åt, den här sjukdomen som jag nu vet vilken det är, den är tillbaka (eller den var egentligen aldrig borta) med FULL styrka. Det gör riktigt, riktigt ont nu, precis som det gjorde innan och precis som det kommer att göra en tid. Nu undergår jag dock rätt behandling och vi får väl hoppas och önska att den kommer att göra susen, även om det kommer att dröja ett antal veckor. Just nu har jag märkt en spridning istället för en regression och det gör mig inte alls glad. Frågan är hur länge man ska ha is i magen innan man ringer till farbror doktorn och ber honom utvärdera so far. Det vete gudarna.
Utmärkt sammanfattning av SR
2 månader sedan
1 kommentar:
Korv med mos är ju mat för gudarna! Med ketchup och coca cola. :D
Nej men usch vaad jobbigt.:/ Hur mycket kan du äta innan du får ont? Kan du göra nåt när du väl har fått ont?
Skicka en kommentar