Vakt

Jag sitter just nu och vaktar ett nationellt prov. Det är livat. Jag gillar inte sådana här situationer för eleverna och det sa jag på intervjun igår också. Det stjälpte mig kanske, men jag kan inte ljuga om det. Jag ser inget självändamål i examinationsformerna som innefattar svår press och mycket tvång. Det finns en hel del elever som låser sig i en sådan situation och vad händer då med den formativa bedömningen som jag ska göra under hela kursens gång ifall man komprimerar den till en stund på en fredagsförmiddag?
Men visst, np är någonting annat. Det ska tjäna till statistik och löneläge för lärare och skolans status och allt vad det månde vara. Jag tycker dock synd om eleverna.
Det gör jag också trots att jag alltid excellerade i sådana här situationer när jag själv gick i skolan. Det blev alltid grymma resultat för mig, jag blev färdig snabbt och gjorde nästan allt rätt. Kontentan av det är inte att jag är bättre än någon annan utan bara, helt enkelt, att jag hade det lätt för mig i skolan. Somliga har det och dessa måste få gå så långt som universum sträcker sig. Andra har mycket svårt för sig i skolan och dessa måste också få gå så långt som universum sträcker sig, men kanske med andra saker eller på ett annat sätt.
UTAN ATT LÄGGA NÅGON VÄRDERING I DET
Jag är full av beundran av människor som är grymma på sina saker, för det mesta här i världen är de flesta bättre än mig på.
Jag kan inte sy i en knapp, jag kan inte sätta ihop en Ikeamöbel (utan sammanbrott), jag kan inte springa jävligt snabbt, jag kan inte skapa konst med mina händer, jag kan inte laga en bil, cykel, motor, panna, spis, ugn..., jag kan inte städa som folk, jag kan inte klämma och känna på en människa och hitta lindring för eventuella psykiska eller fysiska bekymmer, jag kan inte klippa hår, jag kan inte ta fast bovar och banditer, jag kan inte bedöma om någon är en bov eller en bandit. Jag försöker att inte fokusera på sådana saker, för vad tjänar det till?
Jo, om man vill förbättra sig. Om man vill lära sig att springa fort och långt eller sy i en knapp eller bygga en Ikea-möbel, då kan man gå in för det, om man har lust.
Alla de här exemplena är bara där för att illustrera hur fantastiskt okunnig jag är, trots att jag excellerade på alla prov och uppgifter i skolan (förutom slöjd och då framför allt syslöjd där jag orsakade mången skrattkramp hos mina klasskamrater och säkert också lärare med mina alster).

Ibland måste man utsättas för sådant som man inte gillar eller är bra på, men jag undrar, måste salsprov vara en sådan sak?