Snela då

Allt jag vill göra är att äta. Vad det är spelar ingen som helst roll, bara det är något som jag får tugga på. Det gör ingenting om det så är tråkig mat. Bara det är mat.
Det är lite tid kvar nu. Det har aldrig varit så här lite tid kvar. Tre veckor. Det är ingenting. Jämfört.
Men det är någonting. Det är tre måndagar, tre tisdagar, tre onsdagar, tre torsdagar, tre fredagar, tre lördagar och tre söndagar. Det är drygt som bara helvete. Inte en, inte två utan TRE.
Jag vet att det inte ger ett dyft att vara negativ. Jag vet det.
Jag vet att jag borde vara positiv, för tre veckor gott folk, jämfört med alla de som jag har bakom mig, är ju mycket mycket mindre.
Men ändå. Varje söndag våndas jag något väldigt för jag vet att jag har en hel jobbvecka framför mig och dessa brukar sällan gå snabbt. Nu vet jag att jag har TRE sådana framför mig innan jag når slutet.
Åh.
Måtte jag få ha bra värdesaten nu också. Jag vill ha blivit helt frisk, kry och kurant på det här jäkla köpet. Det är mitt största intresse.
Imorgon ska jag prata med min läkare, då ska jag be om att få gå till labbet och få testa mitt blod och min lever och allt annat som man kan testa.

Rätt så mycket önskar jag mig att få komma på intervju. På en helt annan notering alltså.
Kan det tänka sig att jag nu kan få göra det?
Vem vet, jag har inget inflytande längre. Vi får bara hoppas att jag verkar attraktiv.