Kära nån

En rolig liten sak i utvecklingen för min Maltaresa har hänt. Jag och J författade efter mycket om och men ett mail igår till arrangören och berättade att J också skulle uppehålla sig på Malta och vi frågade om han kunde bo med mig.
Då fick vi till svar att han kunde få vara med på min kurs (!) om han ville, med 64% rabatt.
Helt coolt.
Här har man sökt och hoppats och väntat och försäkrat och fyllt i, så får han samma kurs för en bråkdel av priset (jag får den gratis, jag vet) och utan att behöva vänta massa månader - och utan att ens behöva vara lärare!
Ascoolt.
Vad som inte är så coolt är att han inte vet om han ska tacka ja eller inte. Han "hade tänkt sig att det skulle bli en sportresa", alltså att han skulle träna.
Jag fattar ingenting.
Träna kan han väl göra vart som helst annars, en chans som denna att få åka till Gozo och överallt annars och bli visad en massa coola grejer och få lära sig om historia och allting sånt - det får han ju bara en gång.
Om tio år, när han ser tillbaka på den här resan, ska han då tänka "men åh vad bra att jag sprang milen på 30 minuter då 2010" eller ska han minnas det han sett, hört och lärt sig?
Förvirrad pojke.