Nervös

Ok. Nu smäller det snart. Jag har gått från att drömma om mat varje natt till att de senaste tre nätterna drömma om mitt kirurgbesök som jag ska avlägga idag.
Jag är så otroligt jäkla skitnervös. Jag är livrädd för att han ska säga:
1. Du gnäller, gå hem och lägg dig
2. Jag ser inget fel, det är nog bäst att du går till en annan läkare (precis som de senaste sju har gjort)
3. Ja, du måste opereras, vi bokar in en operation efter sommaren
4. Här får du två ton recept, åk hem och ät lite mediciner och kom tillbaka i november
5. Du verkar körd i huvudet, jag vill inte hjälpa dig, och du får ingen nyckel till ditt förråd heller.

Det jag skulle bli överlycklig om han sa är
1. Ingenting. Om han istället LYSSNADE på vad jag SÄGER, skriver ner, funderar, tänker, undersöker, tänker lite mer, lyssnar lite mer.
2. Ja, du behöver en operation. Jaså, du kan inte äta nu? Jamen då är det ju lämpligt att kombinera de här två ytterligheterna. Vi tar operation den 15 april.

Det är vad jag önskar. Men min syster tror att han kommer att säga efter sommaren. Jag dör på efter sommaren.
Jag. Vill. Kunna. Äta.
Jag vill vara som en normal person. En sån som äter frukost, lunch och middag. En sån som kan festa till det med en extra god middag på lördag och samtidigt en sån som kan ha det himla trevligt över en bit mat på lunchen. Att kunna känna sig mätt - och för den delen hungrig. Att kunna njuta av en riktigt god bit mat utan att sen veta att jag kommer att få betala för det på tio olika sätt under den följande veckan.
Jag vill inte vänta till EFTER SOMMAREN med att leva normalt.
Jag vill kunna åka till Malta och till andra ställen och äta goda middagar och MÅ BRA.

Är det så fantastiskt utopiskt att vilja få detta gjort? Snart? Över huvud taget?

Damn damn damn.


Jag är så nervös. Huga.