En morgon som alla andra

Några roliga observationer gjorda av mig när jag var på min runda i Pildammsparken.

1. När man svettas, spottar och fräser dyker plötsligt en man upp från scientologerna. Han har suttit i buskarna eller något liknande och vill berätta för en om Sanningen. Han lämnar fram en lapp och vill att man ska läsa. Jag tittar på honom. Hör ingenting av vad han säger för jag har Kate Ryan på högsta volym i öronen, tittar på hans lapp, tittar på honom igen och säger "det här är nog inte rätt ställe hörrö" och ger mig av.

2. För andra gången i mitt liv har jag upplevt detta. Några meter framför mig springer en hurtig ung man. Han har sin bana utstakad och tänker inte låta något komma i vägen. Framför honom står en gås och ser dum ut. Ni som bor i städer med normala fåglar tänker kanske att det inte är något med det, en fågel flyttar ju på sig när en människa kommer. Så tänkte nog hurten också, så han sprang rakt på gåsen. Gåsen fortsatte att se dum ut, men flyttade sig inte. Detta resulterade i att mannen stöp, rakt över fågeln, ner på gruset. Gåsen stod kvar, tittade på honom där han låg och fräste och fräste. Jag kom förbi, frågade om det gick bra. Hurten sa "öh, faaan" och sen inget mer. Jag försvann.
I Skåne flyttar sig inte en gås för en människa. Det hela är omvänt.

3. Efter min lilla runda skulle jag handla lite artiklar på ICA. Jag hamnade i en kö där inte en utan två kvinnor skulle bestrida sina kvitton. Det var inte kärringar, utan det var snåla småbarnsmammor med vrålande ungar med sig. En skulle bestrida en ost och den andra skulle bestrida sparris. Han som satt i kassan kom från Store Support och var tvungen att kalla på hjälp. Hon som sen kom lusläste rabattbladet men hittade inget om varken ost eller sparris. Hon i sin tur kallade på hjälp som kom och kollade upp det hela. Personen framför mig skulle ta ut pengar, det kunde inte Store Support-killen och fick kalla på hjälp igen. När det var min tur och mitt balsam och sköljmedel skulle igenom så gick det faktiskt bra. Store Support-killen bad om ursäkt för strulet och jag sa "äh, det är er det är synd om, inte oss" varvid han sa "heh, det var du som sa det". Sen fick jag en mycket sur blick från hon med osten som fortfarande stod och väntade på upprättelse.

Sen gick jag hem.