Strålande

En ny spännande biverkning har drabbat mig och it aint pretty.

Jag har ju alltid haft benägenhet att få kramp i mina vader, de är ju helt enkelt skapta sådana och det får jag leva med. Den här veckan som har varit har jag begåvats med krampkänning och påbörjad kramp mest hela tiden. Det hugger till, jag parerar, skuttar lite och lyckas lösa upp det. Det går några minuter, sen hugger det igen och vi är tillbaka i samma scenario, skillnaden kan vara att det är den andra vaden.

Så håller det på.

Igår var jag ute på en promenad. Det gick inte så bra. Hugg, hugg, hugg. Gärna när jag stannat och ska börja gå igen (läs övergångsställe). Folken i bilarna måste ju undra vad det är för hoppig idiot som hoppar på ett ben över övergångsstället. Jag var extra nervös när jag skuttade och gjorde miner framför en polisbils nos. Men det var ingen som gick ut och grep mig för förargelseväckande beteende - som tur var. Så fort jag såg en stolpe så sträckte jag. Sträck, sträck, sträck. Det hjälpte inte. Att leka med sin Wii var inte att tänka på. Varje gång jag tog ett steg upp eller ner på plattan högg det till. Hugg, hugg, hugg.

Så nu, jag tror att det har lugnat ner sig. Bara en gång sen jag gick upp för 55 minuter sedan men OJ vad jag har fått betala priset. Ni vet hur det kan kännas när man har haft kramp på natten och inte orkat gå upp och stretcha?

Det gör ont.

Jag har haft kramp en miljon gånger har vaderna bestämt sig för och stretcha, nej, det har inte varit tillräckligt.

Så nu går jag som någon typ av robotkvinna med mycket mycket stela ben. J försökte idka massage på mina vader igår och om det kan jag bara säga aj aj aj aj.

Aj aj aj.

Ibland kliver katterna på vaderna.

Aj aj aj.

Det här sätter käppar i hjulet för min ledighet. Det stör som bara helvete.

Någon som har något tips?