Stolt

Det här med att vara stolt över någon annan, det har jag aldrig riktigt förstått. Jag förstår vad det innebär, men jag förstår inte riktigt konceptet.
Igår zappade jag mellan kanalerna och zappade förbi något "gå-ner-i-vikt-program". Någon visade upp sig för första gången och folk jublade och hade sig. Sen sa personens (smala) kompis eller syster att hon var "sååå stolt över henne".
Vad har hon att vara stolt över? Över henne? Över hennes prestation? Varför ska någon som inte har utfört prestationen vara stolt över den? Hur kan ens en person som är född smal och som aldrig någonsin stött på påfrestningarna med att gå ner mycket i vikt stå där och säga att hon är stolt över sin kompis som har gått ner mycket i vikt? Vad är det att vara STOLT över? Jag förstår inte det.
Man kan vara imponerad av beslutsamheten. Man kan vara glad för att kompisen är glad. Visst, detta kan jag förstå.
Men att nedlåtande vara stolt, som om hon redan har åstakommit detta. Som om hon välkomnar en lillasyster i "vi-som-redan-gjort-det-fållan".
Jag kan inte ens se hur man ska kunna vara stolt över någon som t.ex. tar examen. Återigen, man kan vara imponerad och glädjas, men att vara stolt? Är inte det förbehållet den som åstakommit bedriften? Eventuellt är det också tillåtet att föräldrarna kan vara stolta över barnens bedrifter, eftersom de har en direkt del i att barnet överhuvudtaget existerar.
Men folk som inte har en del i någonting, sådana som bara stått vid sidlinjen och tittat på, de kan inte vara stolta. En massa annat, men stolt, det får den som har gjort det vara.

Tycker jag.