Härliga världen

Klirr. Och där var 100 st gjorda.

Det känns inte helt bra att göra detta på jobbet, även om jag gör det på lunchen och istället försakar att sitta och prata med mina kollegor. Men vad i jäsiken, det finns väl ingen regel som säger att man måste vara med sina kollegor på lunchen.

När det gäller det förra inlägget så är "här" en länk. Det är ganska ofta så, att ordet "här" är en länk när jag skriver om något och refererar till det som "det här".

Nu är det en timme och åtta minuter kvar till jag får min sista spruta, och en timme och 38 minuter kvar till jag träffar min läkare. Det är fint. Det är bra. Det är excellent.

Tre mornar i rad har någon ställt sin cykel smack mitt för porten till mitt hus. Så otroligt typiskt för en människa som tror att han/hon är världens mittpunkt. Jag har inga problem att ta mig förbi cykeljäveln men om jag hade haft en barnvagn, en egen cykel eller bara jävligt mycket att släpa på då hade jag inte varit glad. Man kan köra in cykeln på innergården. Det måste ju vara mycket bättre för alla inblandade. Eller är det någon som inte ska till vårt hus? Någon som bara tycker att det är käckt att ställa cykeln precis mot porten? Det är inte som att väggen i övrigt är belamrad med cyklar. Men vissa är ju sådana, tror att de är världens mittpunkt (ni vet, sådär som man trodde när man var 2-3 år och inte hade hjärnkapacitet nog att förstå att alla andra inte var biroller i Filmen om Jag).

Häromdagen gick jag förbi en tjej med en hund. Det var torrt på marken just där, ingen snö och inte blött. Bara gatsten. Hunden sket på gatstenen. Tjejen sket i detta och gick därifrån. När vi möttes språkades vi:
-"Fin hund" sa jag och fortsatte "men bajset var inte så fint"
Tjejen stirrade på mig som om jag just sagt något om hennes mamma och replikerade på bred skånska:
-"Diu, sköut diu däj sjäilv"
- "Gärna det" sa jag och gick därifrån.

Härlig tjej. Härlig hund. Härlig värld.