Del två

Alright. Gott folk.
Jag har något att berätta. Inte så spännande egentligen. Det är skitspännande för mig. Väldigt bra tror jag.
Vi gör såhär, vi börjar från början.
Ont i magen. Aj aj aj.
Det har jag ofta. Läkaren har sina aningar och skickar mig till olika specialister men ingen vet egentligen. Varken läkaren, jag eller någon annan. Jag har det knepigt med maten. Äter jag fast föda får jag ont i magen. Ont kan jag inte ha när jag jobbar, så under arbetstid förtär jag måltidsersättningar som inte gör en människa glad. Sen tycker jag så synd om mig på fredag/lördag att jag då släpper allt var hämningar heter och vräker i mig.
Det går inte.
Dietist ville jag ha.
Läkaren har sagt nej till det, av okänd anledning, men han har tipsat mig om ett företag som erbjuder en tjänst där man har ett helt team för att lära sig ta hand om maten. Man har en hälsocoach, en tränare och en dietist (nutrovaddetnuheter). Utöver detta har man tillgång till träningslokal och mental träning. Samtalshjälp alltså och dessutom får man träna sig själv, mentalt, med hjälp av en cd-skiva full med flummig plinky plonky-musik och vågskvalp.
Jag var där i fredags. Först fick jag veta att det absolut inte fanns några tider, men så nämnde jag min läkares namn och vips, kunde jag få en tid samma dag. Då hade jag inte tid, men jag fick en tid på fredagen och då hade jag tid. Efter ett möte som jag hade räknat med skulle ta en halvtimme var jag helt full av information. Mötet tog ingalunda en halvtimme utan snarare en timme och en kvart.
Jag fick väldigt stort förtroende för hela grejen, även om jag fortfarande är lite skeptisk till plinky plonky-musik och vågskvalp. Men personen som jag pratade med sa att "om man vill uppnå något nytt så kanske man ska prova något nytt". Helt sant.
Jag ska sluta vara så himla icke-troende.
Karolinska institutet har tagit fram bra föda som kan fungera på mig. Det här programmet tillsammans med den här födan kommer således att vara mitt liv under ett år framöver. Under de närmaste 10-15 veckorna kommer jag bara att inta denna specialföda i form av soppor och olika tillskott. Förhoppningsvis räddar det mina värden och min hälsa. Jag hoppas.
Det är alltså detta jag kommer att inta på min födelsedag, på sportlovet, på påsklovet, varje dag. INGENTING ANNAT. Absolut icke.

Men jag tror på detta. Jag tror att jag med hjälp av dessa människor kan finna en väg mot ett sunt förhållande till mat, för första gången i nästan hela mitt liv.

Tänk på mig under den här veckan, det kommer att bli tufft i början att ställa om sina vanor och gå på gruppmöten och annat grejs.

För er som känner mig så vet ni att detta inte är något som jag vanligtvis skyltar med, men jag vill en gång för alla göra klart för människorna runt omkring mig vad det är som gäller just nu. Betolvorna avklarade, nu är det del två.

Jag börjar nu.