Dåliga jag

Varje måndag håller jag på att dö litegrann. Lika glad som jag är på fredag, lika ångestfylld är jag på måndagen. Jag tänker att det bara kunde vara en liten dag till det här konceptet helg. En liten dag till, så skulle jag vara fit for fight hela veckan, jag lovar.
Så resonerar jag.
Men det blir aldrig en dag till. Inte så ofta i alla fall. Framåt påsk och kristi himmelsfärd, då blir det en dag till, men inte nu och inte nästa vecka, inte veckan efter det och inte någon vecka förrän vecka åtta. V. 8 I like. En månad kvar.

Det som upptar min hjärna kan jag inte skriva om här och det är lite tråkigt. Jag är irriterad och stressad. Stressad över att det känns som om jag lever ett dåligt liv och att folk runtomkring mig tycker det, fast jag inte håller med!
Äh jag vet inte. Det är störigt. Minst sagt.